Kanske delfinerna inte var på plats i sjön på grund av pissevädret? 
Det var så blåsigt och strömt så jag vågade inte simma rätt över utan simmade istället runt ”U-bryggan”. Sen började Gustav mata änderna med Mariekex så jag kröp ner bland änderna och gosade med de.
Nu är vi hemma och gosar… utan änder alltså.
Jag räknar med att simma utomhus varje dag denna veckan. Ska försöka simma varje dag under min semester.
Igår var jag och några vänner iväg i skogen för att grilla och bada. Jag var den enda människan som hoppade i vattnet, och jag fick framförallt sällskap av pitbullen Storm. Vi fajtades om vem som hann fram först till den utkastade dummyn
Pernilla tog en massa bilder, här länkar jag till tre på mig ihop med badande hundar.
Storm & jag
Ambra & jag
Izza & jag
Det var inte så mycket simning, kanske totalt 100 meter. Jag testade mest våtdräkten.
Idag tisdag åkte jag ner till Åsa för att möta upp AnneMari, och vi gav oss ut i havet för att simma. Vilket är första gången i mitt vuxna liv tror jag. Vi drog rätt ut mot en udde på andra sidan viken, och det var rejäla vågor ute. Vi ålade upp oss som neoprensälar på klipporna, och efter en stund så var det att simma tillbaka. Det var cirka 250 meter per simväg så det var 500 meter simning i öppet hav idag vilket jag är skitstolt över. Nu fick jag testat våtdräkten än mer, och vänjer mig vid den.
Jag hoppas kunna få simmat varje dag denna veckan, på lördag är det en triathlontävling så då kommer simningen med naturligt.
Mitt mål är att öka på simlängden för varje dag under de närmsta veckorna så att jag vågar, orkar och kan simma längre sträckor. Sen är det dags att lära sig öka hastigheten.
Ja, Post-Marathon-Syndrome.
Jag har i helgen som gick tävlat i ultralöpning. I mitt fall var det ett ultradistans tidslopp på 12 timmar, där man ska försöka komma så långt som möjligt. Ultralöpning kan beskrivas som konsten att springa så långsamt som möjligt så att man kommer så långt som möjligt. Om man springer för fort så ”kroknar” man för tidigt. Denna tävling arrangerades även som 24-timmars där vi tolvtimmare sprang ihop med tjugofyratimmarnas sista 12-timmar. Det fanns folk som gick, sprang fort och i många fall småjoggade.
Vi startade 22 på lördagskvällen och höll på till 10 på söndagsförmiddagen, då även 24-timmarna avslutade sina 24 timmar. Så vi var cirka 50-talet löpare ute samtidigt i ett 1097 meter långt rundspår i ett naturområde.
Jag kom dit redan kvart i fyra på eftermiddagen, ville vara där i god tid för att inte vara stressad. Ville gå banan, rasta tjejerna, titta på loppet, vila osv.
När klockan var 22 så ställde vi oss 8 stycken löpare (tror vi var 
på startlinjen och skickades iväg. Flera höll riktigt högt tempo, några kändes rusa iväg, själv hade jag bestämt mig för att gå första tre varven men jag sprang faktiskt första varvet ändå. Varför varför varför envisas benen med att falla för grupptrycket?
Jag hade som bäst ett snittempo på 4.44 min/km (!), men enligt min Garmin blev snittempot till slut på 16.13 min/km (varav 11.46 min/km om man räknar bort stunder då jag inte har rört på mig).
Min Garmin Forerunner 305 höll hela loppet och jag fick hela loppet registrerat! Däremot så var jag tvungen att ha den i ”Smart Recording”-mode så den har liksom plockat bort vissa punkter längs vägen för att kunna lagra allt – och då blir uppspelningen av loppet så här lustigt. Med tanke på att man har sprungit i exakt samma spår hela tiden så visar den lite fel. Men ni fattar ändå idén, runt, runt, runt, runt, runt, runt…..
http://connect.garmin.com/player/38451671
Det gick bra fram till cirka kvart över tolv, då gick jag in och satte mig en kvart för att vila. Sen körde jag på igen, men framåt småtimmarna så var det mörkt och kallt. Jag drog till slut på mig en huvtröja också. Då frös jag inte längre, men jag hade då FEM lager på överkroppen för att hålla mig varm. Jag kände att man började sacka lite, det tunnades ut i leden också. Det kunde gå flera minuter utan att man såg en enda själ i banan, många som låg och sov. Det var endast typ 100 meter asfalt på banan, och när jag vid ett tillfälle kom ut på den så tittade jag rakt fram mot en vägskylt och följde man det så tog man den rakaste vägen istället för att följa vägkanten. Jag kunde inte hålla en rak linje, så när asfalten var över så var det en grusvägsraka ner till bilen och där vek jag av och la mig i förarstolen. Tog av mig skorna och la upp mina fötter på passagerarplatsens del av instrumentbrädan. Inte den goaste sovställningen, ställde mobilen på 30 minuter senare. Tog ur MP3-lurarna ur öronen men orkade inte ens stänga av spelaren! Efter en halvtimme så vaknade jag när det pep, ställde om den på ytterligare 30 min tror jag. Sen 10 minuter till. Nu började det ljusna och jag gav mig iväg. Första varvet var man yrvaken, men sen var man faktiskt riktig pigg. Sen körde jag nonstop från dess till slutet. Tror att det var typ 6-6,5 timme jag var konstant i rörelse.
Mitt mål var att klara en mara, och mitt mål var att göra 6 varv, vila 30-45 minuter, göra 6 varv osv… 6 x 6 = 36 varv, sen skulle jag bara göra 3 varv till. Den planen sprack rejält, då banan först kändes platt men sen blev som ett jävla Kebnekaise ju längre tiden gick. Det var bara höjdskillnader på cirka 8 meter enligt Garminen, men ändå! Ett tag kändes helmara (42195 meter (38.5 varv)) ouppnåeligt, men när jag gick och la mig i bilen så hade jag räknat ut att det skulle gå bra ändå! Jag minns inte exakt nu, men jag hade gjort en viss procentdel av loppet på en viss del, så jag räknade ut att med det tempot så skulle jag få 1,5 timmes marginal över!
Loppet slutade med ett extravarv för min del. Så jag fick ihop 40 varv på 12 timmar. Men det var nära att det inte skulle gå vägen. När det var cirka 7 varv kvar så var mina lår helt stumma, jag gick in och satte mig i 5 minuter för att vila benen. Det blev en kvart, och när jag skulle resa mig upp ur stolen så var hela underkroppen värkande och superstel. Då var det inte roligt längre, då skrek min kropp åt mig att stanna för helvete din otränade idiot – men jag körde på. Det tog tid, men jag räknade på en snittid på 13 per varv. Men jag tänkte inte på att den visade 13 minuter per km. Så jag räknade fel på 1 km per varv. Så jag tog det lite lugnare än tänkt, men benen kom igång och jag kunde bitvis springa sista två varven.
Summa blev 43.88 km (40 x 1097 meter) vilket innebär att jag numera är ultralöpare och ultramarathonlöpare då jag på ett ultralopp har passerat marathonsträcka.
Inför loppet hade jag räknat med att göra maran på cirka 6 timmar, yeah right. Snacka om att ha övertro på sig själv. Jag är så djupt imponerad av 24-timmarslöparna som tuffade på i princip dygnet runt.
Några sköna minnen från loppet (inte rangordnat):
- Mattjejerna (och gubbarna) som peppade en hela tiden, när man passerade matbordet så tänkte man ”Nä, inget som jag vill ha”. Då hör man ”Nån som vill ha varm blåbärssoppa?” och det ville man ju ha just då. De fyllde på med olika saker hela tiden.
- 12-timmarslöparna som höll ett snyggt tempo i 5-6 timmar, så jäkla inspirerande att se. T.ex Maria Blommé, Helen Sandberg och hon som jag inte minns namnet på. Vann tjejklassen på 12 timmars. Alltid lika glada och påhejande!
- 24-timmarslöparna som tuffade på, allt från unga killar till riktigt gamla gubbar som bara körde på. Några få körde i princip hela dygnet utan att vara still.
- Magnus Berglund som stannar vid vätskekontrollen samtidigt som mig, när nån frågade vad han lyssnade på för musik. Ingen sa han, och tog ur hörlurarna och kopplade in högtalaren i spelaren. Det var travreferat. Han lyssnade mitt i natten på travrefererat, varför fick jag inte veta, men jag måste fråga honom nån gång. Ett minne som lever kvar!
- Sofia Kay. Denna tjej var helt outstanding när det gällde att vara peppande! Allt ifrån påhejande ord till att hela loppet (24 timmar!) le. Och varje gång nån påpekade till henne att hon ständigt ler så fick man till svars ”Det är för att det här är så roligt”. Nu i efterhand så googlade jag på hennes namn och ser att hon har gjort över 50 marathonlopp!
- Stefan & Carina. Stefan tipsade mig om tävlingen, och vi möttes i banan ett flertal gånger. Carina peppade mig under natten, och under mina sista varv så peppades jag av både Stefan & Carina där de sa åt mig att i princip springa fortare så att jag kom längre. Inte leva på marginalen med 38.5 varv utan att köra på tills jag inte får längre. Fick ett ”Hej ultramarathonlöparen” av Stefan när jag kom i mål. Och det var underbart att få deras leenden när jag la mig ner på en filt och sen skulle upp därifrån.
- KG & medarrangörerna. De var igång i 24-timmar, och gjorde ett bra jobb.
- Min kropp. Att den stod ut med allt som min hjärna hittade på.
Här kommer lite bilder från dygnet, fotade inte när jag sprang dock. Hoppas dock att jag kan ha fastnat på nån annans kamera under dygnet…
När jag kommer dit kvart i fyra så är Carina på väg mot målet i sitt sextimmarslopp och Stefan är bara en fjärdedels in i sitt 24-timmarslopp.
Stefan fyller på förråden.
Detta paret sprang ihop hela 24 timmarsloppet, iallafall alla de gånger jag såg de. Ibland hand-i-hand.
Lite tävlingsinfo.
Innan loppet startade så gick jag och tjejerna bort till en närliggande cache och hälsade på den. Ambra badade en stund, Izza tittade mest på.
Ambra med den apporterade pinnen i munnen.
Stefan passerar varvslinjen ännu en gång.
Pustar ut inför prisutdelningen. Vad tänker du på Stefan?
K-G annonserar med allvar i blicken att nu kommer resultatlistan och prisutdelning!
Två nöjda ”persare”. Jag satte personbästa med fyra gånger längre sträcka än vad jag nånsin innan har tävlat i. Stefan satte sig andra personbästa i år i 24-timmarslöpning.
Det här var skitkul, okej att jag knappt kan gå och gjorde dundertabben att sätta ner skohornet för att bända av löparskorna när jag kom hem. Där fanns blåsor som jag inte ens kände - förrän skohornet hälsade på de. Och jag kommer göra om det i höst!
Av de 90000 klädesplagg jag hade med mig så använde jag inte många av de. Jag hade med mig mina löparskor, mina gympaskor och sandaler. Jag körde kanske 30 varv i löparskorna, 8 varv i gympaskor och 2 varv i sandaler. Jag behöver ett par löparskor till!
Men nu ska jag ta en välförtjänt Cambridgekuren-shake till frukost, ska köra lite ”detox” i ett par dagar nu. Men på lördag morgon ska jag vara fit for fight igen. Då är det triathlonlopp i Varberg, och då har jag en hejarklack i form av min son och mina föräldrar! Ska bli kul!
Ultralöpning = Tävling där man ska springa så långsamt som möjligt för att komma så långt som möjligt.
Snart åker jag till Trollhättan, och jag kommer att skicka liveuppdateringar via Twitter som läggs in dels på min Facebooksida och dels automatiskt här i högerkant på bloggen.
Ha det!
När detta inlägget börjar skrivas så är det exakt 24 timmar kvar till min ultralöpningsdebut. Jag ska kl 22.00 på lördagskvällen påbörja ett 12-timmarslopp som går på en 1095 meters-rundbana i Trollhättan. Mitt mål är att förflytta mig minst 42195 meter vilket innebär 1 mara.
Just nu pågår packningen av material, här kan ni se lite av det jag behöver ha med mig:
Teknisk utrustning:
- MP3-spelare inklusive extra hörlurar
- 10-pack AAA-batterier
- Pannlampa
- Digitalkamera
- Mobiltelefon
- Forerunner GPS-klocka inklusive 230V-laddare
Kläder:
- 2 par mjukisbyxor
- 3 par löpartajts (kortbyxor, 3/4-byxor och långbyxor)
- 4 st funktionströjor kortärmade
- 2 st funktionströjor långärmade
- 1 st ”plastigt” löparställ (underdel + överdel)
- Keps
- Tunna handskar (för nattlöpningen)
- Flera par sockar
- 2 Fleecetröjor
- 2 ärmlösa västar
Skor:
- 1 par löpskor (mina vanliga Asics)
- 1 par gympaskor (de jag har på gymmet normalt)
- 1 par sandaler
(Flera olika skor tas med för att kunna variera skoval)
Övrigt:
- Badrock (kan användas som filt också)
- 3 st badlakan- 2 st små handdukar
- 4 st Gainomax Recovery
- 4 st bananer
- 1 st stor energidricka
- 8 st powerbars
- 1 paket Compeed skavsårsplåster
- 1 flaska Mygga-myggspray
- 1 ”knäskydd”
- 1 vätskebälte inkl 4 vattenflaskor
- 1 Nummerlappshållare
- 1 paket säkerhetsnålar
- 1 par solglasögon
- 1 litet skohorn
- 1 rulle silvertejp (!) för att tejpa bland annat bröstvårtorna men kan behövas för att laga typ kläder eller skor om de går sönder
- 1 liten sax
Till hundarna:
- 3 st koppel
- 1 st tvillingkoppel
- 1 förpackning hundbajspåsar
- Mat, mat, mat…
- Vattenflaskor
- 1 stor filt
Jag kommer åka till loppet lite tidigare än tänkt, har tänkt ta en liten runda innan loppet för att kolla in banan. Mitt plan jag har tänkt ut är att göra:
6 varv (6570 meter)
Vila 30-45 minuter
6 varv (13140 meter)
Vila 30-45 minuter
6 varv (19710 meter)
Vila 30-45 minuter
6 varv (26280 meter)
Vila 30-45 minuter
6 varv (32850 meter)
Vila 30-45 minuter
6 varv (39420 meter)
Vila 30-45 minuter
3 varv (42705 meter)
och sen köra på om tid finnes över
Avsteg kommer givetvis att göras om jag känner att kroppen säger ifrån att den vill vila mer, eller att jag har ork att köra lite mer. Jag kommer satsa på att promenera i början och öka lite sakta allteftersom för att orka genomföra det hela.
Om ni vill följa folk på loppet så kan ni t.ex kolla in en kille som twittrar under sina 24 timmar: http://twitter.com/berglundtweets
För min del kommer det vara till ett stort stöd att ha Stefan Manning med mig under mina 12 timmar, han kör 24 timmars så de sista 12 timmarna är vi på banan samtidigt.
Efter loppet så kommer jag vila och äta en god matbit, sen ska jag faktiskt köra ren kur för att komma ner i vikt för jag har inför denna tävlingen gått upp flera kilon!
Ska dock avsluta veckan med att ge mig ut och springa minst 1.5 mil, och nu börjar regnet vräka ner så det blir en rejäl mental utmaning med andra ord.
Om mindre än en vecka så är det dags för mig att debutera inom ultralöpning. Ultralöpning kan defineras som att antingen springa så långt som möjligt på t.ex 6, 12, eller 24 timmar. Det finns de lopp som också håller på i flera dagar såsom 48 timmars eller 6 dagars. Det handlar då om att försöka ta sig så långt som möjligt på den tidsramen.
Det kan också vara att springa enskilda lopp som är längre än ett marathonlopp (42195 meter), det finns t.ex lopp på hundratals mil.
I mitt fall så handlar det om att förflytta mig så långt som möjligt på 6 eller 12 timmar (har ännu inte bestämt mig för om jag ska försöka uppgradera mig till 12-timmars), det hela sker i friluftsområdet Knorren i Trollhättan i midsommarhelgen. Banan är på 1095 meter, och min målsättning är att förflytta mig minst 42196 meter vilket gör det till iallafall 1 meter mer än en helmara) vilket innebär 38.5 varv. Tanken jag har är att köra 6 varv i stöten, sen ta en vila och köra 6 varv till igen. 6 st ”6-varv” med vila mellan varje omgång ger totalt 36 varv, sen är tanken att ha 2.5 varv att avsluta med. Finnes tid över så kör man ärevarv tills klockan stannar.
Jag har dock upptäckt att jag har haft ganska dåligt leverne denna veckan, jag hade som målsättning att äta nyttigt denna veckan men det föll helt bort och jag har istället ätit vanligt och i helgen lite för mycket sockerprodukter med tanke på sonens födelsedagskalas. Så vågen har hoppat upp några kilon men de ska trimmas bort nu.
Det blir ganska mycket träning och vila denna veckan, planerat träningsupplägg är:
Söndag: Minst 1.5 mils löpning
Måndag: Cykla minst 3 mil
Tisdag: Löpning + styrketräning
Onsdag: Kettlebells + löpband
Torsdag: Simning + styrketräning
Fredag: vilodag
Lördag: vilodag + tävling
Söndag: tävling (om 12-timmars valdes), vilodag
Nästa helg är det dags för mig att ultralöpningsdebutera. Jag ska vara med på 6 timmar av ett 24 timmarslopp. Jag brukar hålla ca 08.25-tempo har jag sett när jag tittar på några olika lopp. Om jag kan hålla 08.30-snitt i 6 timmar så kommer jag att faktiskt springa en mara på 6 timmar. Helsjuk tanke.
Vem kunde tänka sig att jag skulle ge mig på ultralöpning inom ett år?
Jag ser det som en utmaning men samtidigt som en rejäl löplektion för mig själv. Det är en 1.095 km-bana som ska varvas om, om, om, om, om och om igen. I mitt fall hoppas jag på 38.5 varv på 6 timmar (!), men även om jag inte skulle komma så långt så blir jag ändå skitnöjd. Målsättningen är att gå ut långt och sen öka bitvis. Jag kommer kunna göra tester av mig själv för att se vilka tempon som är behagliga, vilka pulszoner jag ligger inom etc så det här ser jag som en löplektion helt enkelt.
Jag funderar lite på att uppgradera mig till 12 timmarsloppet, då kan man faktiskt springa 1 timme, vila 45 minuter, springa 1 timme, vila 45 osv om man känner för det utan att behöva stressa. Det återstår att se vad jag och min kropp kan åstadkomma under 6 (eller 12) timmar på en 1095 metersbana. Men i vilket fall som helst så kommer det nog bli det mest udda sättet jag tillbringar en midsommarhelg frivilligt iallafall 
Eftersnack efter lördagens triathlondebut:
Jag har fått rejält ökat intresse för detta, och vet att jag klarar av det. Nu gäller det bara att bli bättre. Jag sneglar på följande tävlingar i sommar: Halmstad, Kalmar, Göteborg och Tjörn.
Ett videoklipp har kommit ut på nätet där jag syns ett flertal gånger:
0.22-0.27 (blåsvart våtdräkt längst ner till vänster i bild)
0.43-0.50 (står på trappan, ganska mitt i bild)… Visa mer
0.55-0.57 (sist ner i vattnet, står på trappan)
2.04-2.37 (all eyes on me)
Officiell resultatlista har kommit per mail:
Från start till ut cykel: 18.30 min
Från start till in cykel: 66.40 min
Från start till målgång: 101.57 min
Eftersnack måndag:
Jag har idag varit och gjort psykologtesterna för tjänsten jag har sökt. Det skedde i en testlokal i Klippan i Göteborg mellan kl 9 och 12. Det var typ 7-8 olika test som gjordes på tid. Det handlade om ställningstaganden kring vad jag tyckte om olika saker via koncentrations- och stresstest till avancerad origami. Det gick bra och jag är jättenöjd.
Efter att allt var klart så fick man en liten intervju med en av testledarna, och sen fick man veta hur det hade gått på de olika testen. Jag uppfattade det som att jag låg bra över medel på det mesta och riktigt bra resultat på flera prov. De sa också att de skulle säga till berörda personer som de kunde komma att rekommendera för tjänsten, och jag var en av de. Sen om det blir så vet man inte, då det bara var hälften av oss som gjorde testen nu på förmiddagen. Så nu väntar några dagars väntan för att få veta hur det har gått.
Nästa steg är isåfall en läkarundersökning där man kollar allt.
Så jag är jättenöjd, några av oss var nöjda och förhoppningsfulla. Andra inte. Så det var nog en gallring. En tjej som hade gjort liknande tester för SOS Alarm sa att dessa prov var bra mycket värre än SOS Alarms intagstester.
Ni kan förstå att jag är lite på helspänn och lever på hoppet just nu.Så kanske om nån vecka eller två, om allt går väl, så vet man om man har ett nytt jobb eller inte. Det här jobbet jag har sökt är så himla spännande och utvecklande som jag ser det, så jag skulle för första gången i mitt liv göra en bakåtvolt om jag fick det.
Här hemma har jag inget vatten då de arbetar med brunn och avloppsbrunn sen igår. Så jag fick göra ett avsteg från ”ren kur” idag då jag inte hade vatten till frukost. Jag köpte mig en belöningspizza efter väl utfört prov, och har nu njutit av den framför datorn. Jag har tänkt vila en stund nu, och sen ladda GPSn med lite koordinater och ta med hundarna ut på en geocachingrunda i närliggande Bunketorp.
Somnade gott ikväll, jag hade Johan Glans-showen ”World Tour of Skåne” på Youtube igång. Och vaknade till några gånger inatt av att jag hörde samma skämt om och om igen, till slut blev jag så vaken att jag stängder ner Youtube. Nu är jag vaken och sitter vid datorn, och tänkte göra ett inlägg här.
Tack för alla gratulationer. Jag är stolt över mig själv för att ha genomfört det. För 7 månader sen så var jag en professionell soffpotatis, och nu har jag genomfört min första triathlon. Och allt detta tack vare Kari Martens, som själv har gjort samma resa som jag har gjort. Han gick också ner i vikt och bestämde sig för att göra sin första triathlon inom 7 månader. Dock valde han 10 gånger längre distans än mig Stort tack Kari för din mentala inverkan och påverkan på mig.
Mitt mål inom triathlon är att göra 2-3 lopp till i år. Halmstad, Kalmar, Tjörn och/eller Göteborg är de jag har hittat på rak arm som kan vara intressanta.
Nu närmast på schemat står att försöka mig på ultralöpning. Betänk då att det är 5,5 månader sen jag gjorde mitt första löplopp nånsin. Min längsta löpning har varit en kvartsmaraton (ca 10.5 km), och i tid 1.38.00 (men då gick jag enbart i princip). Nu ska jag på midsommardagen röra på mig i 6 timmar och se hur långt jag kan komma.
I och med att mitt delmål ”triathlon” är uppnått så kommer devisen på bloggen att förändras till att jag ska göra en halvmaraton inom 1,5 år via viktminskning på 52 kg. Jag har ju Göteborgsvarvet om 11 månader att sikta på nämligen
Idag ska jag ta det lugnt och ge all min kärlek till mina fyrbenta familjemedlemmar. Imorgon är jag ledig från jobbet, då ska jag göra ett psykologtest inför ett nytt jobb jag har ansökt och är utvald kandidat till.
Från och idag söndag så går jag på så kallad ”Ren kur” på Cambridgekuren igen. Jag har gått upp ett par kilo sen sist, så nu har jag tänkt köra en dryg vecka och försöka kommer ner ett par kilon och sen inte äta upp mig så mycket inför nästa tävling som jag gjorde till denna tävlingen Sen blir det väl en vecka till direkt efter Trollhättantävlingen och sen är det Varbergsloppet, och ska jag inte köra triathlon i Halmstad i juli så har jag en månad fri som jag kan lägga på diet för att komma ner till målvikten. Då kommer jag vara superslimmad och i ”fit for fight” inför höstsäsongen.
Vaknade tidigt på morgonen och laddade med lite god musik etc. Klockan 8 började jag göra iordning mig för avresa, och då gick trisuiten sönder igen. Tog fram den nya som Lotta i klubben hade skickat, och den gick sönder direkt när jag tog ut den ur påsen och testade dragkedjan. Så jag fixade till den gamla och körde med den, för den vet jag iallafall hur jag lagar (tillfälligt).
Mot Borås, och där hade de skyltat om Triathlonen vid infarten idag.
Väl framme så hittade jag gratisparkering vid Stadsparken, så det var nära till startområdet etc. Jag var bland de första så jag tog en plats så nära där man kom upp ur vattnet, vilket ger en längre väg ut ur växlingsområdet. Jag visste exakt var min cykel var med andra ord.
En halvtimme innan start så bröt molnen upp och det blev lite sol och inget regn längre. Trevligt trevligt, fast det var en hel del vindbyar ibland dock. Genomgång gjordes, och sen drog vi på oss våtdräkt etc och gick bort till starten. Det var cirka 120-140 startande, vilket är en rejäl ökning jämfört med förra året då det var 70 startande!
(Foto: Peter Glans. Jag värmer upp med lite jogging och knäböj innan start. Tror att tjejen till höger var elit…)
Nästan alla körde med våtdräkt, utom några få. En kille körde med typ Speedos enbart, och en undervattenskamera i ett pannband runt huvudet. Han fick applåder av såväl oss andra deltagare som publiken när han gick ner i vattnet. Det var 15 grader i vattnet, kallt var förnamnet.
(Foto: Lars Alenius. Jag i mitten längst ner, i den blåsvarta våtdräkten.)
Jag tog ett dopp innan start för att vänja mig, sen gick jag upp och hoppade runt för att få värme. Sen väntade jag, ihop med kanske 20-talet andra, på trappkanten till starten gick. Då gick vi ner i sista ledet.
(Foto: Peter Glans)
(Foto: Peter Glans. Jag står på trappan och tittar.)
(Foto: Peter Glans. Starten går och jag är på väg ner mot vattnet.)
(Foto: Peter Glans. Och börja simma nu Claes!)
De första 70 metrarna gick bra, sen kände jag att jag inte hade så mycket kraft kvar och då kom en person upp bakom mig och satte sin hand rätt på min rygg och tryckte ner mig under vattenytan. (Troligtvis var det ett crawltag som träffade mig). Jag sprattlade lite och fick panik, så jag ropade på en funktionär och tog mig in mot land men där fanns inget att ta tag i – så funktionären (PA hette han) höll ner sin hand och jag greppade den. Vilade nån minut, sen började jag simma iväg och efter typ 50 meter och några få vilopauser så hittade jag en bra och lugn fin rytm. Jag fick frågan av PA redan direkt när jag ropade på hjälp om jag skulle bryta, jag svarade med ett skarpt ”NEJ! Jag SKA göra detta!” och det gjorde jag. Jag kom sist upp ur vattnet, men vad gör det?
(Foto: Peter Glans)
(Foto: Peter Glans)
På väg mot växlingsområdet, där man skulle upp ur vattnet så stod det mängder med folk och klappade händerna när jag kom dit, arrangören Pasi stod också där och gav mig en hand så jag kom upp. Tack för hjälpen Pasi. Nu skulle våtdräkten av, och det hade Stefan Manning lärt mig att jag skulle börja med redan på väg upp ur vattnet.
(Foto: Peter Glans)
(Foto: Peter Glans)
(Foto: Peter Glans. Pasi springer bredvid mig och klappar händerna!)
(Foto: Peter Glans. Av med våtdräkten)
Sen var det av med våtdräkten. På med: sockar, skor, keps, hjälm, cykeltröja, solglasögon och Forerunner. Puh! Stefans tips om skohorn var kanon, det behövdes. När jag nästan var klar för att sticka iväg med cykeln så ropade Pasi högt till publiken ”Och de är tillbaka om 15 minuter ungefär” varpå jag svarade ”Är jag?!”, varpå han och publiken skrattade högt. Ut ur växlingsområdet och upp på cykeln.
(Foton: Peter Glans. Springa ut ur växlingsområdet för man får inte cykla där. Publiken hejar på mig!)
De nio kilometrarna mot Rydboholm var inte roliga bitvis, det var tungt. Det var rejäl motvind och det kändes ibland. Vid vändpunkten så körde jag om tre andra cyklister och sen var det 9 kilometrar tillbaka då de andra låg en bra bit bakom mig. Av cykeln, ropa ”22″ till funktionärerna och springa med cykeln in mot min plats i området. Där ställa av cykeln och av med hjälm, cykelskor etc och på löpskor. Cykeltröjan åkte också av, och nu var det Trisuiten som gällde enbart. De 4.2 km var ganska tunga då det var väääldigt upp-å-ner i parken fram- och tillbaka. En kille som jag hade passerat på cykeln tror jag kom ikapp mig, de två tjejerna jag passerade med cykeln mötte jag när jag var på väg mot andra varvet i parken, då hade de påbörjat varv 1. Dock så verkade de bara göra ett varv för jag kom i mål sist. Men skit samma, jag kom i mål och det är jag skitstolt över!
En lustig sak var att en tjej som jag hade pratat lite med innan start och hejade på under loppet, kom fram till mig efteråt och frågade hur det gick. Vi började prata och det visade sig att vi bägge två var medlemmar i samma cykelklubb och att hon kände min bror. Världen är liten.
Sen bar det av raka vägen till jobbet där det var grillfest, och sen hem efter att ha tagit en köttbit.
Sammanfattning? Jag gjorde rätt som började långt bak i simningen, men skulle inte gått ut så hårt. Cyklingen gick bra. Löpningen mindre bra. Men jag är ändå nöjd, sluttiden borde hamna nånstans runt 1.41. Banan var riktigt trevlig, och det var ett bra arrangemang. Funktionärerna var underbara, de hejade och peppade. Poliser som klappade i händerna och ropade uppmuntrande åt en. Publik som stöttade. Andra triathleter som ropade glatt till en, och man ropade lika glatt tillbaka till de. Under löpningen och efter loppet så fick jag många uppmuntrande heja-rop från andra Triathlon Väst:are för de såg min klubbklädsel då.
Ska avsluta med en liten cykelporrbild till min bror, denna gamla nostalgiker stod parkerad bredvid mig.
Och ni kanske undrar hur det ser ut på ett växlingsområde. Här är ungefär 120-140 cyklar…
Tack till Peter som alla bilderna! Och tack till Pasi, PA och alla underbara funktionärer, åskådare och medtävlande för en underbar upplevelse under min triathlondebut idag.
Mina uppskattade tider (med hjälp av Forerunnern) visade:
Från simstart till utgång ur växlingsområdet: 18 minuter
Från utgång ur växlingsområdet till ingång i växlingsområdet (dvs cykling): 49 minuter
Från ingång i växlingsområdet (efter cykling) till målgång: 34 minuter
Total tid: 1 timme 41 minuter
Detta är min uppskattade tid, får se vad den officiella tiden blir sen…