Jobbade halvdag i fredags. Åkte iväg för att käka lite lunch, slappade lite, sov en stund, kollade lite webbtv, lämnade Ambra. Nackdelen var att det sent på förkvällen blev vajsing med magen. Sov dåligt under natten, upp halv två.

När jag vaknade på fredagen så brände det till i högervaden när jag gick upp ur sängen – bra tecken va?

Bussen till Oslo gick kanon! Den kom fram faktiskt nästan 30 minuter tidigare än tänkt. Däremot kan man fundera lite över GoByBus och Swebus Express miljötänk när deras förare lät dieselbussarna stå på tomgång på Nisseplatsen… Onödigt.

Tog mig en promenad från bussterminalen till Bisletstadion. Letade upp en öppen affär och köpte mig lite frukost.Gjorde mig hemmastadd, vilade lite, checkade in arenan och hälsade på folk. Huxflux var det dags för start. Magen hade varit okej hela vägen upp till Oslo men en stund innan start så fick jag gå på toa. Sen kan man beskriva de första timmarna som att man ibland gick 2 gånger per varv på toa. Kände mig ganska matt, sov och vilade i omgångar. Skulle vid ett tillfälle sova 00.10-00.30 men vaknade 01.40 och var fullständigt väck. Det var då man insåg att det var lika ljust inomhus hela dygnet runt. På med skorna och upp på fötterna, och följa riktningen. Slet i mig två muggar cola+kaffe-blandning som är fullständigt vedervärdigt men ack så effektivt.

Kalle, en brandman från Kungsbacka, hade sin käresta med och hon dök upp med sushi. Hon ställde upp på att köpa en till mig också så en stund senare kom nog världens dyraste sushipaket in. Ack så gott, tusen tack du namnlöse hjälte!

Mitt mål var 100 varv och efter 10 timmar hade jag 52 varv har jag för mig. Hade tänkt vila de där 20  minuterna som dock blev mycket längre som sagt. Nu insåg jag att det var typ 8 timmar kvar, jag började få ont och var helt matt. Magen var bättre. Nu var det inte ”typ diarré” längre utan nu var det mer ”typ förstoppning” som gällde. Körde så mycket jag orkade och vilade därimellan. Insåg för varje timme att det skulle bli allt svårare att fixa 100 men att det inte var omöjligt. Valde istället att fixa minst 77 varv vilket jag hade räknat ut var helmara. Minns inte exakt vad jag fick men det var nåt på 82-83 varv. Jag fixade inte mitt pers men det blev iallafall mer än en mara.

Fötterna gjorde ont som fan men har idag släppt. Det värker lite men inte mer än så. Däremot är vader+lår stenhårda.

Under loppet så var det mest högervaden som var påverkade, fick två gånger massage av vaden. Tusen tack för hjälpen Kristina och Mikael.

Fötterna smordes in i voltaren-gel, tårna lindades in och det var skoskavsplåster överallt etc. Gjorde nog ett misstag som började med de nya skorna första timmarna, bytte sen till de gamla hederliga. Jag hade faktiskt missbedömt underlaget och trodde det skulle vara mycket hårdare än vad det var.

Det var en trevlig arena, lite sluttning och det skiftade lite i temperatur på några ställen. Min ena lur fungerade inte så det var bara mp3-musik i ena örat, men jag skippade det då det satt högtalare typ var 10:e meter runt hela arenan och de spelade allehanda musik och läste upp hälsningar. Maten var lite så där typiskt norsk: våfflor med brus

Det godaste var midnattswrapsen följt av morgonfrukosten. Arrangörerna och deras medhjälpare var alldeles underbara! Tusen takk

Voltaren Gel är förresten en underbar sak. Å så skönt den lindrar, men jag kan avslöja en sak. Pungskav kan också avhjälpas med Voltaren gel, dock så bränner det rätt bra första minuten och jag lovar: man tänker inte på pungskavet längre då.

På vägen hem så var det tungt att gå. Vi var många som gick till ”Trikken”, jag fick löst biljetter i kiosken bredvid och sen skulle vi gå till ”Peppes pizza” ett större gäng men det var tydligen stängt på söndagar. Så det blev ett pit stop på Burger King, sen lallade jag sakta iväg mot busstationen tvärs över gatan från tågstationen. Käkade upp min burgare, drack lite dricka och tog några pommes. Det var 2.5 timme kvar till min buss skulle gå och då kom en Swebus in så jag tog den istället. Det var nog tur för när vi hade passerat Tanumshede så föll ett träd över vägen och spärrade hela E6:an bakom oss. Sen var Uddevallabron avstängd och sen var det storm i Göteborg. Så det var nog tur att jag kom hem tidigare. Hämtade bilen, hämtade Ambra och åkte hem. Där fick jag till slut två timmar i soffan framför tv’n tills strömmen gick. Nästan inget batteri i telefonerna så det var bara att försöka sova. Strömmen var borta i 16 timmar, det var 8 grader i den kallaste delen av huset. Försökte hålla så många dörrar som möjligt stängda för att isolera så mycket som möjligt.

I det stora hela så var Bislet ett trevligt arrangemang, min plan att gå ut lugnt och sen öka var nog rätt men det sket sig lite genom mage, vad och fötter. Jag var mentalt trött men framförallt fysiskt trött. Försökte sova lite då och då för att få vila lite liksom. Det var många som steg av banan om vi säger så; många magar som krånglade och många som gick in i väggen. Såg flera som föll ihop och som hängde över soptunnorna kalvandes.

Jag är inte nöjd med mitt resultat, men jag hade två mål och det ena misslyckades jag med (slå pers), men det andra målet klarade jag (överleva). Nu blir det ett bra tag tills nästa 24H, och då ska jag vara i bättre form och då ska ni få se på ett och annat.